Attending; en recension

"Dr Epstein lyckas väva samman svåra och esoteriska begrepp som mindfulnesscompassionbeginner’s mind med den kliniska vardagen och ger hopp om att på individuell nivå, som team eller organisation, kunna skapa förändring i ett sjukvårdssystem som riskerar att mala ned såväl patienter som vårdgivare, och istället ge oss verktyg att frodas tillsammans. “ Peter Jacobsson och Anamaria Whitmer

Read More

Vulnerability is not weakness

Why is this true? and we all know it is...

Dr. Brené Brown is going to tell us what to do about it. The Houdini of shame's straight jacket, the guide for 'whole hearted living',  she is sharing her secrets on TED talks (here with Swedish subtitles). Give yourself a moment, press the orange quote. You will not ever be the same. This research is ground breaking and the presentation is riveting........

According to Dr Brown

“When we spend our lives waiting until we’re perfect or bulletproof before we walk into the arena, we ultimately sacrifice relationships and opportunities that may not be recoverable, we squander our precious time, and we turn our backs on our gifts, those unique contributions that only we can make,”
 “Perfect and bulletproof are seductive, but they don’t exist in the human experience.” "Vulnerability is the birthplace of creativity, innovation and change." 

What does that mean for us as humans, professionals, co-workers, parents, partners, healers?

For healers Dr Brown says

'When they teach those folks how to suture they teach them how to stitch their self worth to being all powerful' 

Lets talk about shame, because that is the universal response when we try to cover up the fact that we are simply human. We can not continue to facilitate healing over time if the shame keeps mounting. Eventually we only want to hide in the corner with our secret......sometimes we are most afraid of our colleagues. Watch Brené Brown's second Ted Talk (here also with Swedish sub titels) by pressing on the book or buy the book itself. 

So did you hear the secrets? Can you free yourself from the straight jacket? How about your patients? Can you give them a map?

What does it feel like to be really listening?

Where does debate stop and dialogue begin? How do we hear each other? What does it feel like in our bodies and minds to be really listening? And how do we know when we are hearing? 

Thank you Joanne https://www.facebook.com/joanne.conger

Thank you Joanne https://www.facebook.com/joanne.conger

Contradictions, black and white, are usually a sign that I don't understand the intricacy of how things are related to one another. I'm missing details, assuming things I don't really know, judging and allowing my mind to be lazy....encouraging premature closure in my cognitive and emotional processes. PAUSING, Relaxing, OPENING, a new umbrella of understanding may appear. 

A room full of scientists in the dark, each investigating, journaling the truth of their observations. Noting where they believe they are standing in the room and possibly their experience of the others. Each diligently trying to remain at least objective about their investigation of the phenomena, in what they assume to be the center of the room. 

One feels and describes hard areas surrounded by soft folds near to the floor, another a small broom like ornement suspended in the room, yet another warm air and another a large bumpy wall. Discussing, arguing, analysing the contradictory evidence. They can write whole thesises to establish and prove their theories and themselves. The debate is intricate and evidence is detailed, there are advocates, opponents and PR people I'm sure.

Suddenly there is a candle brought into the room and all changes. There is an elephant filling the space, Plato's elephant. No one theory is complete, where they are wrong is where they rush to premature closure, refusing to enlarge the umbrella of their theory to contain their colleagues' observations as well.

And have they even begun to adress the most pressing priority of all? What will happen to them when that elephant is hungry? What will happen to the elephant? Who will be safe, who will be trampled? Is there an exit, how will they work with the elephant, how will they work together? What are the communal and individual needs? 

What will they see if they bring in 2 or 3 candles, an electric lamp, a microscope, if they climb to the roof and look down ....if they listen to one another?

Where could I be missing Plato's elephant today? Will our contradictions viewed on wide angle, micro angle, and in community hold enlightenment? How does it feel when I am really listening? Which thoughts, memories, body sensations get me to that map?

How does this help me practice medicine, psychology, nursing, social work, family life, friendship? Try this Ted Talk and rethink listening. https://exhaleprovoice.org/feature/breaking-exhales-aspen-baker-delivers-tedwomen-talk-may-29

 

Heart and Hands

Did you notice any heroes today? Do you see them all around us? Allow me even to present Dr Henry Marsh - The English Surgeon  Take some time to be renewed today. If not by the article, than the film or better yet both.

http://www.newyorker.com/magazine/2015/05/18/anatomy-of-error

This British physician dares to stand beside and behind his Ukrainian colleague, their friendship, loyalty, creativity and perserverance create 'miracles' in the midst of poverty and medical system disfunction. Human solidarity and compassion being the miracles even beyond the cures.

I am stunned by the slow deep beauty in this documentary. The grey weather and unending concrete seem only to intensify our heroes'  humility and prowess. This film will cure elitism. It will raise you up.

Daunted, existentially stretched and clearly questioning Dr Marsh still moves forward with british politeness; wading through eastern european melancholy and desperation. The stoicism of his patients, balancing under their hopes, expose his heart and ethics clearly.

'The worst of all surgical mistakes is complacency' reminds one of other great social activists' quotes.

And when you have been uplifted by this film, the whole film, continue on to the next to see him wade through administration and bureaucracy in the Brittish system. Do you see the heroes now? Aren't they magnificent?

Strong Back Soft Front

Can you see the compassion around you today? The heroes and helpers who stand steady in these times of confusion, extending their hearts and hands; do you see them? Can the search for this be in itself a mindful meditation?

Allow us to share a TED talk condensing, exploring, observing COMPASSION. Perhaps thawing small frozen places in us. Thank you Joan Halifax.

The transforming of suffering through compassion can only happen when we are not attached to outcome. Recognising this paradox is key. We must participate without moral outrage, pity or fear and allow the full catastrophe of our humaness to explode onto our awareness.

Then and only then in the light of our mutual situation will we find true compassion, transformation and resilience, mobilising our personal and interpersonal immunity.

Cultivating a strong back and soft front, a steadfast strength and an open heart. An eye for wisdom in the palm of each hand. Compassion is empathy in action.

When do you find yourself most engaged in noticing the helpers? Can you feel your own back rising strong and your heart melting as you observe them? Can you sit still as you watch or do you lend them your heart and hands? Can we tell each other these stories over and over again? 

Humans err, there are no exceptions

Doctors Are Human = Doctors Err

Every doctor makes mistakes. But, says physician Brian Goldman, medicine's culture of denial (and shame) keeps doctors from ever talking about those mistakes, or using them to learn and improve. Telling stories from his own long practice, he calls on doctors to start talking about being wrong. (Filmed at TEDxToronto.) 

http://www.ted.com/talks/brian_goldman_doctors_make_mistakes_can_we_talk_about_that?language=en

The hard, grown up truth; courage, compassion and honesty on this level are extremely rare. How many of us dare so greatly in this area? May we bare witness for each other when we do and in so doing even possibly find our own voices. A deep bow for Brian Goldman and an invitation to us all. Watch his ted talk; because beyond disclosure and apology, beyond our promise to 'do no harm',  beyond our identities and skills,  there is the human heart, where each individual story is invaluable and unique.

Maybe even find a moment to read the New Yorker article linked here about Henry Marsh. Author of Do No Harm and London based neurosurgeon, he searches for the punctum maximum in personal  ethical integrity, while never loosing sight of his truly human limitations and gifts. His stories are a beacon, as are Atul Gawande's in his book Complications. http://www.newyorker.com/magazine/2015/05/18/anatomy-of-error

This quiet search for our humanity can only be found in the narrative. Without the specific details of our human inadequacies on the specific day, juxtaposition beside that moments intention and success all set in a finely calibrated description of the emotions, thoughts and process  the next human doctor will be unable to recognise the terrain. The next human doctor will not remember. We need to be able to smell the warning, recognise the wrong turns and intue the speed limit. We must give landmarks and bad weather suggestions when we leave the map of our latest passage. Why? Because we will all find ourselves there again and again. In this sinking heart space where a map could save both our patients and our own life.

Some of my maps must be given quietly over a cup of coffee, some with tears and others at a lecture, but always I feel a sense of deep meaning as I dare to share the learning. Ask me simply and they are yours. This is how I honor my patients.

Less administration in healthcare, is already a reality; Mindre administration i sjukvården är redan verklighet

There is a simple well functioning healthcare system out there with minimal organisational structure, focus on humanity instead of bureaucracy, healthier employees, more healthcare provided for less money.......have you heard of it?

Is there something broken in our healthcare organisations? Is there a way to reinvent it without focusing complexity on the structure itself but instead on the medicine, the nursing, the patient, the care? Can we shift from analysing what is broken to reinventing?

As we we ponder revolution lets start with real life examples and support grass root initiatives. 

For an even deeper look follow this link/ for ett desto djupare insyn tryck har

A physicians touch/ Läkarens beröring

Can you remember your first year of clinical practice? Do you remember your first doctors visit as an adult? Or your most healing? Do you remember how another's pulse feels under your fingers? 

Click here to see Abraham Verghese (author of Cutting for Stone) on you tube with 'A doctor's touch'

Gently cupping her foot in my left hand I remember my patient giving birth the morning before. Her discomfort so intense. She had placed her fear into a holding pattern as I introduced myself. I had touched her foot in the stirrups instead of shaking hands, her husband occupying the space closest to her face and arms. Now returning to this movement, baby lying at her breast, occupying her hands, I smile. She wiggles her toes in welcome. My feeling of privilege visceral. Observing her movements I remember to feel exactly the weight of that foot.

Because she welcomes me and my gentle science.

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

Hello, World!

Apology /Att be om Ursäkt

Det viktigaste 'preludium' av allt saknas i denna egna artikel. Läs kokboken nedan och se om ni kan  hitta det som saknas innan ni kommer till sista meningen. Kanske finns det där? Om inte så kan ni lägga till det som saknas.

Preludium till ursäkt, ett viktigt verktyg för att kapa bitterhetskaskad

Vad gör vi om vi blir varse en patients missnöje över ett olyckligt förlopp? Även om det är innan eller helt utan säkerställande av felbehandling?

remorse

remorse

 Forskning och diskussion om ursäkter och transparens i sjukvården har ökat den senaste tiden. Inspirerad både utifrån ett etiskt, helande perspektiv, men också den krassa ekonomiska verkligheten med stora skadestånd och långa legala processor i USA, England, Canada och Australien. (1)

Patienter som drabbas av komplikationer, felbehandlingar eller klumpig omvårdnad, bär ofta på en stor besvikelse gentemot sjukvården och sina vårdgivare. Känslor av självförebråelse, skam, svek och rädsla försvårar läkningsprocess och reflektion. Tidigt i processen sås ett frö av bitterhet. Bitterhet som likt en stor blödning kan utlösa en farlig kaskad av processer som så småningom inte går att hejda. 

Denna bitterhetskaskad förstår vi intuitivt. Vi drabbas av ett behov att handla, snabbt lindra men hindras av en berättigad oro att vår handling kommer att försämra situationen för patienten. Dessutom upplever vi, enligt Dr Aron Lazare, en personlig risk.

Risk att vi anklagas för att ha orsakat felet, för att vara mindre kompetenta inför våra kollegor och för att vara svaga. Viktigast av allt så riskerar vi den förödmjukelse det skulle vara att patienten inte godtar vår ursäkt. Vi riskerar naturligtvis också att blir anmälda. (2)

Studier har visat att avsaknaden av en ursäkt uppfattas som kränkande och förödmjukande vilket kan leda till anmälan.(3) University of Michigan Health Systems Hospitals begär att deras läkare ber om ursäkt för sina misstag. Sedan 2001 har den årliga juridiska ersättningen minskat från 3 miljoner dollar till 1 miljon och antalet stämningar från 262 till 130/ per år. (4)

Så vilken handlingskarta ska vi använda när vi ger oss ut på det kamikaze uppdrag ett förspel till ursäkt innebär? Vi måste handla snabbt för att minska skadorna från bitterhetskaskaden. Och vi behöver ofta agera innan vi ens vet om en ursäkt behövs.

Preludium till ursäkt

  • Uttryck empati - Så tidigt som möjligt ska vi beklaga att patienten har drabbats. Vi kan förklara att vi är ledsna, oroliga, bekymrade över att patienten lider och även uttrycka funderingar över att vi själva varit inblandade. Vi ska vara specifika och benämna skadan utan att minimera eller överdriva. Vi ska undvika syndabockar. Vi ska inte be om ursäkt eller förlåtelse här. Vi ska erkänna allvaret i situationen och de följder de har för patienten och dess familj, samtidigt som vi erbjuder specifikt stöd. I detta skede förklarar vi också att vi ska utreda om just denna situation inte kunde undvikas och att vi återkommer när vi har ett svar.
  • Kalla på hjälp - Mycket tidigt i förloppet ska vi försäkra oss om att vi själva får stöd. Steg 1 och 2 kan byta plats men inte senareläggas. Ring en kollega, chef eller bakjour. Berätta om situationen. Vi skall försäkra oss om att vi får uppföljning också. Detta hjälper oss att inte gå i försvar eller att undvika att ta i situationen
  • Utred, samtidigt ge fortgående stöd till patienten - Detta innebär inte nödvändigtvis en fullskalig formell utredning. Oftast kan det vara bäst med en second opinion. Vi kan även utreda kända komplikationer för att belysa att just denna patients situation inte kunde undvikas. Håll fortlöpande kontakt med patienten. Det finns ofta någon i teamet som i denna fas tröttnar och tycker att det stöd patienten har fått räcker. Var vaksamma för detta. Ytterligare kränkningar ska undvikas.
  • Vid fel be om ursäkt med hjälp av de 5 delar som beskrivs nedan. Om inget fel upptäckts återvänd till de empatiska uttrycken. Fortsätt vara specifik, stödjande och erkänn allvaret. Håll fortfarande kontakt med patienten. (5)

Ursäkten

Den uppriktiga ursäkten måste innehålla A) återigen en förklaring av situationen och skadans utbredning för patienten B) om möjligt en förklaring varför det blev fel C) ett erkännande om ansvar för felbehandlingen och ett uttryck för ånger D) dessutom en förklaring för hur vi tänker undvika liknande felbehandlingar/ komplikationer i framtiden och E) erbjuda den kompensation som kan finnas att få i dessa situationer (1,6). 

Ursäkten kan ses som en förhandling och om den inte accepteras av patienten ger vi patienten mer tid och utrymme att uttrycka sig. Tänk i så fall på om vi har förstått innebörden av skadan för patienten, om vi var tillräckligt ödmjuka eller om vi hade bristande kommunikation. Det kan behövas mer än ett försök. Ibland är brev en utmärkt form för ursäkt. Ursäkter tål att tränas

Vi är läkare, vår huvuduppgift är att inte skada och att minska lidande. Det är ett enormt krävande och emotionellt riskfyllt uppdrag som tar hela vår kompetens. Vi hoppas vara helare samtidigt som vi bara är människor. Starka, ödmjuka och lärande människor. Vi lämnar inte ut våra patienter till en bitterhetskaskad; och inte oss själva heller. Ibland måste vi börja med att förlåta oss själva på ett djupt och avsiktligt sätt. Utan detta kan man hamna i försvar och pågående förnekande vilket skadar både patient och läkare ytterligare.

1. Gallager T, Studdert D., Levinson W., Disclosing harmful Medical Error to Patients. The

 New England Journal of Medicine 2007; 356:2713-9

2. Lazare A. On Apology: Oxford University Press Inc., 2005

 3. Robzenieks A., The power of apology: Patients appreciate open communication, American medical News, july28 2003

4. Murrey M. ‘Does no liability really mean never saying you’re sorry’ In House Counselor 2005 2:1

5. Wojcieszak D.,  Saxton J., Finkelstein M., "Sorry Works! Disclosure, Apology, and Relationships Prevent Medical Malpractice Claims." Author House 2007 

6. Lynoe N. Om Ursäktens uppbyggnad och dess gynnsamma effekter. LT NR 38 2012

Ytterligare Insikter

Sorry Works! Coalition Harvard

Patient safety education at japanese medical schools

The apology dynamic (orthopaedics)

Mindfulness and apology

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

Hello, World!

Blaming / Skuldbeläggande

Blaming and Accountability

Impatience with discomfort and momentary amnesia for one's own 'grit' causes blaming; and blaming makes it almost impossible to actually create accountability.....now this is an important idea I hope to hang onto. Refocus on grit, compassion, patience...and EFFECTIVE accountability.....why do so many good things involve patience with discomfort? When I 'grit' my teeth to persevere, something tightens in me and the discomfort increases. Now to practice 'gritting' without tightening.....feels more like ....?

Click here to see Brene Brown 'On Blame'

So my next question is how does this tie in with my everyday life as a physician, employee and team member?

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

Hello, World!

Grit; Ihärdighet

Är du ihärdigt? När?  Do you have grit? When?

NO GRIT NO PEARL

Angela Lee Duckworth: Key to success? Grit.  To see the video click on the pearl above.  Click here to view the thought provoking NY Times article on the same theme but with different authors. 

Angela Lee Duckworth: Nyckeln till framgång? Ihärdighet. Videon med Svensk text får ni fram genom att klicka på ‘video on grit’ under bilden. Klicka här och kom till NY Times tänkvärda artikel om samma tema.

Curiosity/ Nyfikenhet

Could curiosity be the key to grit? How do we in health care Enable our own curiosity in, and empower our patients to dare be curious about, our mutual suffering and healing? 

Kan nyfikenhet vara nyckeln till ihärdighet? Hur tillåter och utvecklar vi vår egen nyfikenhet som vårdpersonal och patient? Hur uppmuntrar vi nyfikenhet för vårt ÖMSESIDIGa lidande och läkande?

Enter your email address:

Delivered by FeedBurner

Hello, World!